19 maj, 2010

Tio årig flicka försvunnen....och återfunnen

Läste i fredags om den tioåriga flicka som försvann. Hon skulle gå från lekplatsen, där hennes bröder befann sig, till hemmet ett par hundra meter bort och lyckades försvinna på vägen. Detta var ett uppenbart fall av kidnappning, var min omedelbara reaktion, och jag blev helt bestört med Engla färskt i minnet. Skulle det kunna finnas någon annan förklaring när ett barn försvinner på ett par hundra meter?

Miljoner skattekronor spenderades på att kicka in mängder av poliser och ett flertal polisheliktorar samt så hjälpte även oerhörda ideella sökstyrkor till tack vare hemvärnet och vanliga privatpersoner. Helt sjukt av mig att reflektera över ett barns liv i kronor och ören?

Vad som inte framkom i artiklarna i dagstidningarna under fredagen, lördagen eller söndagen var att familjen två dagar före dotterns mystiska försvinnande hade fått sitt utvisningsbeslut. Dottern återfanns precis efter det att sökstyrkan återkallats, fyra dagar efter försvinnandet. Flickan var till synes oskadd och vid god vigör.

Familjens utvisningsbeslut har skjutits upp på obestämd tid på grund av omständigheterna, och det finns en övervägande risk för att familjen får stanna tack vare denna traumatiska upplevelse. För tänk vilken tragedi det måste vara att ha en dotter spårlöst försvunnen i fyra dygn.

Detta är sjukt. Familjen har inte bara kostat samhället oerhörda summor pengar genom sitt försök att få stanna. De har även äventyrat andra människors liv, genom att ta polisens tid och energi och rikta den mot detta istället för att låta dem fokusera på riktiga brott. Undrar hur många utryckningar som tagit fler minuter? Minuter som kan vara nog så viktiga vid en misshandel eller ett bankrån. Undrar hur många anmälningar som fått längre handläggningstider? Vilka ofta är oerhört psykiskt påfrestande för offren.

Sätt dem på första bästa plan hem, tack.

Mvh,
Robert Ingemarsson